Olof Marsja

Utan titel (E), 2021, Olof Marsja

Olof Marsjas konstnärskap spänner över flera olika konstgrenar, och hans verk, som uppvisar en mångfald av skalor, assemblage och materialkompositioner, ställs ut på en rad olika platser inom Luleåbiennalen. Varje enskilt möte med skulpturerna bjuder in oss att gå nära och göra visuella kopplingar – för att slutligen lyfta blicken mot någon annanstans.

Under ett ateljébesök delar Olof Marsja med sig av följande rader från hiphop-låten ”Shades of Tomorrow” av Madvillain:

 

Today is the shadow of tomorrow,
Today is the present future of yesterday.

 

En av låtskrivarna var MF Doom, ett av flera alter egon som antagits av rapparen och producenten Daniel Dumile. MF Doom, som alltid framträdde på scen i en ikonisk metallmask, var känd för sina fyndiga ordlekar, sin esoteriska musikproduktion och sina fritt associerande texter, i vilka han kunde referera till allt från strumpor med hål i till tandvård, nötkött och människors artärer – i en och samma låt. Detta mångfacetterade skapande förmedlade hur Dumile observerade, lyssnade och lärde på bred front, och hans referensflora när han framträdde som MF Doom sträckte sig från serietidningsskurkar till musikjinglar för TV-reklamfilmer.

 

Liksom Dumile associerar Marsja i sina verk fritt över de många gränser som dragits upp mellan hantverk, design, och konstnärligt arbete. Han har förmåga och finess nog att sammanföra flera tekniker, material, och källor i assemblage med ett enda sammantaget lyriskt uttryck. Här formas ansikten, masker, fötter, figurer och alter egon som komprimerar morgondagen, den samtida framtiden och gårdagen till ett enda nu.

 

Olof Marsja, född i Gällivare i Sverige, arbetar med skulpturala uttryck som betonar material och användandet av figurer som kritiska rektioner på vår digitala och dematerialiserade tid. Genom att arbeta utifrån historier och traditioner med kopplingar till hans egna samiska arv och den samiska hantverkstraditionen duodji förärar han själva skapandet en framstående roll i sitt konstnärskap, där handens spår alltid förblir synliga, oavsett om de finns i det mejslade träet, det blåsta glaset, eller det grovt sågade virket i hans skulpturer.